Dagarna bara går, snart fyller mamma 50. Det känns som att det var igår jag retade henne för att hon fyllde 40. Då var jag sju år, så mycket har förändrats. Om jag skulle veta vad som skulle komma hade jag nog varit rädd för framtiden. Mitt hjärta sviker mig, mina tankar vandrar åt fel håll igen. Det är snart dags att ta tag i allt igen. Usch, jag borde inte klaga. Tänk på de som äter massa mediciner, svälter eller blir slagna. Det är väl inget som borde jämföras egentligen. Tillbaka till historielektionen med Sveriges suraste tant nu.