Amy Winehouse och Babyshambles dånar i högtalarna. Tankarna för mig bort till det som var då. Till fina spanska pojkar, söta vänner och högstadiet. Jag var lycklig, inga promlem alls. Men skulle jag byta det till vad jag har nu? Det tror jag inte, jag trivs alleldes för bra. utan ångesten skulle mitt liv vara nästintill perfekt. Det är det enda som förstör, men samtidigt är mitt huvud den enda jag litar på. Den enda som vet allt. Usch, jag saknar alleldes för många. För många som är ute och reser, ser världen. För många nära mitt hjärta som bor för långt bort. Jag är så tacksam för att det finns svenskar så som lasse, joakim och timo. Utan er hade jag inte varit nöjd. Alla tankar, som är så underbara men samtidigt så ångestframkallande. Jag vill nog avsluta med att säga tack, till alla. Jag älskar er.