Jag saknar sommaren, jag saknar värmen, jag saknar skåne, jag saknar småland, jag saknar stockholm, jag saknar att kunna gör vad jag vill, jag saknar solen och värmen, jag saknar speciella personer som bara sviker, jag saknar långa kvällar i sommarsverige, jag saknar kulturkalaset, jag saknar spanien, jag saknar orken jag hade, jag saknar lotta, jag saknar håkan på liseberg, jag saknar navid & gudarna på kungstorget, jag saknar en lite del av mig själv. Hösten gör mig ledsen, allt regn och allt grått. Skolan lockar inte alls, jag vill inte opereras längre, jag vill inte gå hos sjukgymnast. Jag ligger allra helst hemma under mitt täcke för att sova bort dagarna och ligga uppe och tänka hela nätterna. Jag vill få ut allt, men jag vill inte sitta och prata med någon medelålderstant en timma i veckan. jag vill inte gå i skolan längre, men det är istortsett omöjligt att få jobb. Jag tänker inte leva utan pengar så det är väl dags att börja ta sig till skolan. Men jag vill inte, jag vill inte alls. Samtidigt så vill jag inte lämna min klass. Ni är awesome, ändå så orkar jag inte ta mig dit. Det är för mycket, jag vet att jag klagar ganska mycket just nu. Men det är min blogg och jag måste bara skriva av mig lite. Lätta på trycket.
fy, jag ska nog göra thé och lägga mig i sängen igen.